Norra Rhône på Edsbacka Wärdshus

Munskänkarna i Sollentuna ordnade en mycket trevlig provning på temat norra Rhône.

Eftersom vi främst brukar hamna i södra Rhône när vi reser – som ju också är där mest vin produceras – var det intressant att lyssna på Daniel Pasalics grundliga genomgång av sex viner.

Hermitage köper vi emellanåt. Mycket emellanåt ska tilläggas, för de är dyra. Daniel menar att man kan hitta väl så goda viner bland den betydligt enklare kusinen Crozes-Hermitage, om man träffar rätt.

Vi börjar med två vita.

Först en ren Marsanne, där alla druvorna skördats för hand: Crozes-Hermitage Les Jalets blanc 2012. Den hade en frisk syra, och toner av mandel och aprikos. Marsanne är inte en druva jag är särskilt bekant med, så det var en intressant bekantskap, som jag gärna återkommer till.

Condrieu är en pytteliten appellation, som bara tillåter en enda druva – den ganska sällsynta viognier. Jag tycker generellt mycket om den druvan – jag berättade i somras om en god hundraprocentig viognier från Domaine de Brescou – men den här var mycket annorlunda, även om läkerols violtabletter fanns med även här. Den var ordentligt guldgul i tonen, med många lite spretiga smaker. Doften var komplex – mest framträdande var aprikosen tyckte jag – men smakmässigt var det lite mycket av allting.

Jag tyckte den var lite rolig. Mitt bordssällskap tyckte mindre om den. Vi var dock överens om att 349 kronor vill ingen av oss betala för den.

Namnet – den säljs inte på Systemet – är Condrieu la petite Côte av Domaine Yves Cueilleron.

Efter en förrätt av anklever för de andra, och kantarell för mig som vegetarian, gick vi in på de röda. Det ska sägas redan från början att de var mycket lika sinsemellan.

Norra Rhône följer ofta traditionen med endruvsviner från Alsace och Bourgogne, och av de fyra vi hade i glasen var tre rena syrah och den fjärde 96 % syrah och 4 % viognier. De var dessutom från ungefär samma år. Det är nyttigt att prova viner som är så nära varandra i både druvsort, terroir och ålder, men efter en stund gick både den kraftiga strukturen och smakerna lite ihop. Men det är ju därför man antecknar, och i mina papper hittar jag lite olika ord.

I alla fanns peppar, stall och mörka bär. De djupröda tonerna var nästan identiska dessutom.

Dessutom var alla vinerna ekade.

Jag listar dem här, och fokuserar lite på skillnaderna.

Tre av vinerna kommer från en och samma producent, nämligen E Guigal, Château d’Ampuis.

Denna producent kan skryta med att ha fått fler 100-poängare av Robert Parker än någon annan producent i världen. Under nittiotalet hade han ensam fler än hela Bordeaux-regionen.

3. Crozes Hermitage Rouge 2009, E. Guigal Château d’Ampuis

Detta vin blev  min favorit. I både doft och smak hittade jag peppar – även andra kryddor, men framförallt svartpeppar. Jag tycker generellt mycket om svartpeppar. Nu gav inte det vegetariska matalternativet så stort utrymme att testa min tes, men jag tror på en krämig och pepprig skogssvampssoppa till detta vin.

4. Saint Joseph Rouge 2010, E. Guigal Château d’Ampuis

Här hittade min näsa stall, svarta vinbär, kryddor och jord. I smaken fanns tjära och bränt gummi. Mycket trevligt vin också – till ett mycket bra pris.

5. Cornas Mon Clocher Louis Mousset

När jag först stack ner näsan svarade den ”detta är en cigarrlåda”. Sedan dök kryddor och mörka bär upp också. Smaken var bärigare. Vaniljen var lite för tydlig, samtidigt som vinet fortfarande var strävt. Kanske ett par år till på nacken hade gjort nytta. Men ett mycket gott vin, och favorit hos en bordsgranne.

6. Côte Rôtie Brune et Blonde 2009, E. Guigal Château d’Ampuis

Detta var kvällens röda flaggskepp, men lyckades inte riktigt lyfta sig så högt över alla de andra att det motiverade det dubbla priset. Jag skrev cigarr och stall på första dofter, och i smaken hittade jag vitpeppar. Men mina fläskkotlett- och gräddsås-ätande bordsgranner tyckte vinet blev betydligt bättre när tanninerna fick umgås med den feta maten.

Sammanfattningsvis var kvällens prisvärdaste vin nummer 4, följt av nummer 3.

Vi kommer att stanna längre i norra Rhônedalen nästa gång!

Annonser

4 reaktioner på ”Norra Rhône på Edsbacka Wärdshus

  1. Hej Helena

    Tack för igår, och jättekul att ni uppskattade provningen så mycket.
    Mycket inspirerande blogg inlägg måste jag säga, välskrivet och ni har fått med doftnoter och smaker.

    Ser att ni är intresserade av Södra Rhône, samma här, vi tillbringade en vecka i Chateau Neuf du Pape våren 2011. Och som avslutningsprovning 20 november i år, blir det just en provning på Edsbacka med temat Chateau Neuf du Pape, inbjudan kommer längre fram.

    Hoppas vi ses fler gånger och hjärtligt välkomna till Munskänkarna Sollentuna
    mvh
    Annica

    1. Tack själv och vad kul att du gillade inlägget! Jo – vi har också varit i Châteauneuf-du-Pape flera gånger. Det är en så enormt charmig liten by.

      Avslutningsprovningen ser jag fram emot!

      Här ett litet bidrag till franskt uttal, som en kompis skickade mig. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s